Visningar: 3
En personlig reflektion från Vårraiden 2021 av Jacob Lundqvist
Ombord på vår båt bjuder raidsegling på blandade känslor, å ena sidan tillåts vi lära känna och utforska Stockholms skärgård som trots 10 år i staden är relativt oupptäckt, samtidigt finns där en skräck för grundstötning kopplad till förra årets raidpremiär med grundstötning på Pannkaksgrundet lite söder om Ingarö. Vi lovade varandra att köra det säkra före det osäkra denna gång och stanna upp om vi var osäkra på navigeringen.
Med en prognos som bjöd på lätt vind och soligt väder skulle det bli mer tid för alla beslut och navigering, skönt! Tillslut var vi sex båtar som gav oss iväg på fredagen. Första benet bjöd på start i Saltsjöbaden för segling ut längs Ingaröfjärden, passage genom öarna strax norr om Nämndö, och vidare färd ut mot målgången på Sandhamn. Vinden var lätt och försvann bitvis helt. Men med våra lättdrivna katamaraner, som seglar i flera knop trots spegelblankt vatten, blev det en otroligt vacker seglingsdag som avrundades med god middag på Sandhamn.
En svag prognos för lördagen gjorde att vi unnade oss sovmorgon med start strax före lunch. Rutten stakades ut för att ta tillvara på den lilla vind som fanns. Vi såg till att hålla oss längs öarna där vinden var stadigare. Start på Sandhamn, ut väster om Korsö, över Rödkobbsfjärden, in i kanalen norr om Ramsmoraön och Bockön, med delmålgång och omstart utanför Möja.
Vi drog ifrån fältet tidigt efter en bra start och gled fram över Rödkobbsfjärden för gennaker i 6-7 knop, trots spegelblankt vatten. Väl inne i den smala kanalen bromsade vi upp och blev lite loja i värmen. Snabbt blev vi omseglade av raidrävarna i fältet. Hela fältet var samlat igen. Många gippar blev det, en ständig kamp där man rycker fram ett 10-tal meter efter minsta vindpust men lika snabbt blir omseglad igen efter vindhål, missnavigering eller strul med lattor. Tillslut lyckades vi korsa mållinjen först efter att ha seglat om Benjamin och Karl-Johan några båtlängder från mållinjen. Skönt med lite drickpaus utanför Möja.
Hemvägen startade livligt i dubbeltrapets med gennaker, men med kryss genom kanalen mellan Storö och Brändö, blev seglingen återigen tålamodskrävande med väldigt många slag i den smala kanalen. På vår båt vägs hela tiden min obotliga optimism mot min brors realism kopplat till navigeringen. Några energibars i flytvästen vände den dåliga stämningen som kan uppstå i denna ständiga konflikt och ersatte frustrationen med en gemensam framåtanda. I sista slaget ut ur kanalen hade vi flyt och lyckades glida ifrån Fredrik och Niklas som låg först.
Väl ute på Rödkobbsfjärden satsade vi på mer vind på den södra delen av fjärden, kanske drivet av mer högervriden sjöbris med tiden. Det innebar också att vi började med den långa barbordsbogen som bar oss närmast målet. Det blev ungefär som planerat men barbordsbogen kändes evigt lång. Vi trivdes i den lätta vinden och fick tid att experimentera med trimmet.
Vi seglade imål vid Björköns norra spets, nästan samtidigt som marinen passerade med en stor konvoj av Stridsbåt 90 i hög fart. Häftigt!
Efter ett uppfriskande dopp, blev det återigen god middag på Sandhamns värdshus med kul häng, och lite bryggfest efter.
Söndagen bjöd på vindstilla och vi packade i ordning våra båtar som lämnas kvar på Sandhamn för bankappsegling helgen före midsommar.
Vårraiden bjöd på fantastiska naturupplevelser, skön sammahållining och ett otroligt bra arrangemang från Fredrik, Johan, Mathias och Ian, stort tack! Detta gav mersmak! Raidsegling är något alla borde testa!
Vid tangenterna
Jacob